Lilla My – den orädda och älskade karaktären i Mumindalen

 

Liten, orädd och med en sylvass tunga – Lilla My är en av de mest älskade och färgstarka karaktärerna i Tove Janssons värld om Mumintrollen.

Med sitt eldröda hår, sin bestämda uppsyn och sitt explosiva temperament är Lilla My knappast någon som försvinner i mängden. Hon säger vad hon tycker, är sällan rädd och verkar nästan njuta när tillvaron blir lite farlig. Där andra tvekar kastar hon sig gärna rakt in i äventyret.

Lilla My introducerades i Muminpappans memoarer, som utkom första gången 1950 under en annan titel. Hon är dotter till Mymlans mamma och alltså lillasyster till Mymlan. Trots sin litenhet har hon en personlighet som kan fylla ett helt rum – eller kanske hela Mumindalen.

Men vad är det som gjort Lilla My till en sådan älskad figur?

Kanske är det hennes kompromisslösa självständighet. Lilla My försöker aldrig vara någon annan än den hon är. Hon anpassar sig inte för att bli omtyckt och ber sällan om ursäkt för sina åsikter. Samtidigt är hon inte elak i egentlig mening. Bakom hennes bitska kommentarer finns både lojalitet och en förmåga att se verkligheten precis som den är.

I Tove Janssons berättelser representerar Lilla My något som många av oss kanske önskar att vi hade lite mer av: modet att säga sanningen, stå upp för oss själva och inte låta rädslan styra våra liv.

Muminvärlden är fylld av karaktärer som på olika sätt gestaltar människans känslor och personligheter. Muminmamman står för trygghet, Snusmumriken för frihet och Mumintrollet för nyfikenhet och känslighet.

Och Lilla My?

Hon är den okuvliga livskraften.

En påminnelse om att man inte behöver vara stor för att ta plats i världen.