Index Librorum Prohibitorum – böckernas svarta lista

I nästan 400 år fanns en lista som skrämde författare, fascinerade läsare och begränsade tankens frihet. Den hette Index Librorum Prohibitorum – ”Förteckningen över förbjudna böcker” – och upprättades av den katolska kyrkan för att stoppa skrifter som ansågs farliga för tron, moralen eller kyrkans auktoritet. Listan innehöll allt från filosofiska verk och vetenskapliga studier till romaner och poesi. Det handlade inte bara om teologi – även idéer kunde vara farliga.

Här fanns namn som Galilei, Descartes, Pascal, Voltaire, Rousseau, Kant, Sartre – till och med Victor Hugo och Alexandre Dumas.
Ironiskt nog hamnade bibelöversättningar också på listan, när de inte var godkända av kyrkan.

Och även Giordano Bruno, som brändes på bål 1600, hamnade på listan postumt. Nietzsche, Kierkegaard och Simone de Beauvoir fanns där – men inte Karl Marx, trots hans ideologiska sprängkraft.

Den sista upplagan av Index Librorum Prohibitorum gavs ut år 1948. Officiellt avskaffades listan 1966 av påven Paulus VI. Men dess kulturella och symboliska kraft lever kvar: som en påminnelse om hur makten alltid försökt kontrollera idéer.

Men man kan också se det från ett annat håll: Index fungerade som en sorts hemlig litteraturlista. Många författare uppfattade en plats på listan som en hedersbetygelse. Ett bevis på att deras ord skakade om världen.

Idag är Index Librorum Prohibitorum ett fascinerande dokument – inte bara över vad kyrkan ville tysta, utan över vad människor längtade efter att läsa.