Drömskt mörker och feministisk lyskraft – Sara Stridsberg 

Hon är förmodligen en av den samtida svenska litteraturens absolut mest unika och lysande röster. Med ett språk som är så vackert att det gör ont, och ämnen som ofta rör sig i gränslandet mellan liv och död, ljus och totalt mörker, har hon trollbundit läsare både i Sverige och internationellt. Hennes böcker är inga vanliga berättelser; de är stämningsfulla, poetiska universum som stannar kvar i medvetandet långt efter att sista sidan är utläst.

Hennes monumentala genombrott kom 2006 med romanen Drömfakulteten, en vild och djupt berörande litterär fantasi kring den amerikanska radikalfeministen Valerie Solanas liv och öde. Boken belönades med Nordiska rådets litteraturpris och i en uppmärksammad kritikeromröstning utsågs den senare till 2000-talets viktigaste svenska roman. Stridsberg ger röst åt de trasiga, de utstötta och de missförstådda kvinnorna, och hon gör det med en kompromisslös värdighet.

Genom hyllade verk som Darling River, Beckomberga: Ode till min familj och den skimrande Kärlekens Antarktis har hon fortsatt att utforska svåra ämnen som psykiatrisk institutionsvård, missbruk och extremt våld. Men mitt i det tragiska och tunga lyckas Stridsberg alltid finna en säregen, nästan hypnotisk skönhet. Hennes bakgrund som dramatiker märks tydligt i de knivskarpa dialogerna och de sceniska miljöerna. Hon lyfter blicken från det rent realistiska och skapar en sorts modern, drömlik mytologi över det mänskliga lidandet och kärlekens outtröttliga kraft.

 

*** 

Denna blogg drivs av bokförlaget Telegrafstationen med syftet att väcka nyfikenhet för litteratur.