Raskolnikov – den splittrade människan

I Brott och straff ger Dostojevskij sin huvudperson ett namn som inte bara identifierar honom – det avslöjar honom. Namnet Raskolnikov kommer från det ryska ordet raskol, som betyder splittring, klyvning eller schism. Historiskt syftade ordet på den stora religiösa splittringen i Ryssland på 1600-talet – men hos Raskolnikov handlar det om något annat: en mänsklig splittring.

Raskolnikov är nämligen kluven i sin själ. Han slits mellan två idéer om sig själv: den ena är att han är en vanlig människa, bunden av moral, empati och samvete. Den andra är att han tillhör en ”högre” kategori – att vissa människor har rätt att överträda lagar för ett högre syfte, precis som Napoleon. Han vill vara hjälte, tänkare och övermänniska, men han är också bara Rodion – en fattig student plågad av skuld, rädsla och desperation.

Hans namn blir därmed en spegel: Raskolnikov är den sönderkluvna människan, splittrad mellan hjärta och intellekt, mellan etik och teori, mellan skuld och stolthet. Allt i romanen kretsar kring denna inre schism. Mordet blir inte en handling av makt – utan ett bevis på hans inre katastrof. Först tror han att han kan vara ”exceptionell”. Sedan upptäcker han att samvetet är starkare än teorin.

Det är därför Brott och straff inte bara är en kriminalroman, utan en själslig resa. Raskolnikov föll inte först när han utförde brottet – han föll redan när han delade sin själ i två.

Hans namn berättar allt.

 

Bilden: Sigurd Wallén (i rollen som Samjotov) och Hampe Faustman (i rollen som Raskolnikov) i den svenska filmatiseringen av Brott och straff från 1945.