Gui Minhai – när böcker blir farliga

Det finns författare som lever för litteraturen och vars liv själva blir en berättelse om litteraturens pris. Gui Minhai är en av dem. Han är både förläggare och författare – men framför allt är han ett bevis på att ord faktiskt kan hota makt.

Som en av grundarna till ett Hongkongbaserat förlag gav han ut böcker som andra inte vågade röra. Skvaller, politiska avslöjanden, förbjudna biografier om Kinas ledarskap. Sådant som officiellt inte existerar. Sådant som ändå läses i hemlighet. Det var texter som bröt tystnaden.

2015 försvann Gui plötsligt under en resa i Thailand. Spårlöst. Senare dök han upp i kinesisk statlig tv, i vad som såg ut som ett framtvingat erkännande. Därefter följde år av frihetsberövande, diplomatiska konflikter och tystnad. En svensk medborgare – fängslad för sin koppling till böcker.

Det är nästan overkligt. Som en dystopisk roman. Men det är verklighet.

Det märkliga är att hans gärning i grunden är så enkel: att publicera. Det vill säga att trycka och sprida ord. Något vi i Norden tar för givet varje dag.

Gui Minhais historia påminner oss om att litteratur inte bara är estetik och kulturdebatt. Den är också makt. Information. Frihet. Och i vissa delar av världen: fara.

Gui är utbildad poet. Hans väg in i politiken gick inte genom aktivism, utan genom kärleken till språk och böcker. Kanske är det just därför hans fall känns så symboliskt. För när en förläggare fängslas, då är det inte bara en människa som tystas utan även berättelserna.