Fettpärlan – när moralens mask faller

Guy de Maupassants novell Fettpärlan (Boule de Suif) är lika obekväm som den är genial. Den utspelar sig under fransk-tyska kriget 1870, där en grupp respektabla borgare delar diligens med en kvinna de ringaktar – en prostituerad som de föraktfullt kallar “Fettpärlan”. Hon är varm, generös och mänsklig. De andra är korrekta, kyliga och, visar det sig, djupt själviska.

När deras resa stoppas av en preussisk officer kräver han att Fettpärlan ska offra sig för gruppens skull. Först protesterar de andra högljutt av “princip”. Men långsamt, metodiskt, börjar de övertala henne med moraliska argument, patriotiska ord, religiösa hänvisningar. Allt för att själva slippa obehag.

Och när hon till slut ger efter?
Då vänder de henne ryggen.

Det är här Maupassants storhet verkligen lyser. Fettpärlan är inte bara en berättelse om klass och hyckleri – den är ett skoningslöst psykologiskt porträtt av hur människor rättfärdigar sin egen feghet. De som ser sig som “anständiga” avslöjas som småaktiga. Den som betraktas som “fallen” visar sig ha störst värdighet.

Det är svårt att läsa utan att känna igen mönstren även i vår tid: social fernissa, kollektivt hyckleri, bekväma principer som snabbt överges när de kostar något på riktigt.

Maupassant dömer inte högljutt. Han bara visar. Och det räcker.