Babels bibliotek – när universum blir till text

Jorge Luis Borges novell Babels bibliotek är en av 1900-talets mest gåtfulla litterära skapelser. Den beskriver ett universum format som ett oändligt bibliotek, byggt av hexagonala gallerier som sträcker sig i alla riktningar. Hyllorna rymmer böcker, identiska till formen: 410 sidor, 40 rader per sida och ungefär 80 tecken per rad. Formatet är fast, men innehållet närmast kaotiskt. De flesta böcker består av bokstavsröror, nonsens och fragment av meningar som aldrig hänger ihop. Bara en försvinnande liten del av bibliotekets volymer är begripliga – och någonstans, teoretiskt sett, finns både sanningen och dess exakta motsats.

Det är en vision av total ordning och total meningslöshet samtidigt: ett universum där allt är skrivet, men nästan inget betyder något. Borges skapar en kosmologi byggd på språkets överflöd, där bibliotekarier desperat söker efter den enda bok som kan förklara allt, medan andra förlorar sig i galenskapen av för mycket information.

Som kuriosa finns det en förunderlig svensk parallell: Melker Garays bok mcv, utgiven av Norlén & Slottner. Den är en direkt meditation över Borges idévärld. Boken består enbart av ordet mcv, upprepat mekaniskt genom hela volymen – och den har exakt 410 sidor, samma format som böckerna i Borges oändliga bibliotek.

Garay beskriver själv verket som ”en bok i sin mest ordlösa form”. Den säger ingenting, men just därför ställer den frågor: Vad är en bok? Är mening något som finns i texten eller i läsarens uppmärksamhet? När slutar litteratur att vara språk och blir idé?

På så sätt bildar mcv en sällsynt dialog med Borges. Där Babels bibliotek utforskar ett universum fyllt av betydelselös text, skapar Garay en fysisk bok som medvetet avstår mening – för att påminna oss om att tystnaden ibland är den mest talande litteraturen av alla.