Stephen Kings Det – skräcken som aldrig riktigt släpper taget

Det finns skräckromaner som kryper in under huden och stannar kvar. Stephen Kings Det (It, 1986) tillhör utan tvekan en sådan.

I den lilla staden Derry i Maine försvinner barn under mystiska och brutala omständigheter. Bakom ondskan finns något uråldrigt, något som kan anta formen av människans djupaste rädslor. Mest berömd är förstås gestalten Pennywise, den dansande clownen.

Men Det är mycket mer än berättelsen om en skräckinjagande clown.

I centrum står sju barn – Bill, Beverly, Ben, Richie, Eddie, Mike och Stan – som tillsammans bildar ”Förlorarklubben”. Sommaren 1958 tvingas de konfrontera ondskan som hemsöker Derry. Nästan trettio år senare måste de återvända som vuxna när mardrömmen börjar på nytt.

King låter berättelsen röra sig mellan barndom och vuxenliv, mellan det övernaturliga och det djupt mänskliga. Här finns mobbning, våld, vänskap, kärlek, utanförskap och den kanske mest obehagliga frågan av alla: Vad händer med våra barndomsrädslor när vi blir vuxna?

Det är också en roman om minnets märkliga natur. Barnen lovar varandra att återvända om ondskan vaknar igen, men när de lämnar Derry börjar minnena blekna. Det förflutna försvinner – tills det plötsligt kräver att bli ihågkommet.

Med sina över tusen sidor är Det ett monumentalt verk, men omfattningen ger King möjlighet att bygga en hel värld kring Derry och dess mörka historia. Staden blir nästan en egen karaktär.

Och kanske är det just därför Det fortfarande fascinerar. Monstret finns inte bara nere i kloakerna. Ondskan finns också bland helt vanliga människor.

”We all float down here.”