Niklas Svidén (f. 1973) är triatlet, skidåkare, ingenjör, ekonom, lyckligt gift och pappa till tre vuxna barn – med omvänd prioritetsordning. Han bor på Stora Essingen i Stockholm och har tretton fullföljda Ironman (plus ett par Ö till Ö) bakom sig, vilket lärt honom ett och annat om gränsen där viljan tar vid efter att kroppen gett upp. Det är ungefär där hans romaner utspelar sig.
Han debuterade 2020 med Jag springer inte, jag flyr (Birdie förlag). Att brottas med en gorilla rör sig i samma värld, men temat förskjuts – från den medelålders mannens tillkortakommanden i debuten till en familjs vardag när skolgången helt slutar fungera i den fristående uppföljaren.
För att upprätthålla det skenande behovet av utrustning försörjer han sig som verksamhetsutvecklare i byggbranschen. Ironiskt nog var den största barndomsdrömmen egentligen att bli rockmusiker – men bristen på talang och en stel vänsterhandled stoppade gitarrplanerna på ett tidigt stadium. Musiken finns ändå kvar i romanerna, och det är inte omöjligt att releasepartyt för Gorillan utlyser en tävling i att hitta flest Taylor Swift-referenser.
Niklas författarskap lever i gränslandet mellan det mörka och det ljusa. Närhelst det svarta riskerar att ta över löses det plötsligt upp – av en händelse, en replik eller en tanke hos en av figurerna som hjälper läsaren att orka till nästa sida. För även när livet är svart finns behovet av skrattet. Kanske mer då än någonsin.