Doris Lessing – författaren som aldrig slutade tänka fritt

Doris Lessing (1919–2013) var en av 1900-talets mest inflytelserika författare – radikal, självständig och ständigt villig att utmana både sig själv och sina läsare. Hon föddes i Iran, växte upp i Zimbabwe (dåvarande Sydrhodesia) och flyttade som ung till London. Den geografiska resan blev också en intellektuell resa: genom kolonialism, feminism, socialism, psykologi, mystik och science fiction.

Lessings författarskap präglades av mod. Hon vägrade låta sig placeras i fack. Hon debuterade 1950 med The Grass Is Singing, en roman om rasism och kolonialism i Afrika. Senare skrev hon 1962 sitt mest kända verk, The Golden Notebook, en banbrytande feministisk och experimentell roman om identitet, skapande och psykisk splittring. Boken förändrade synen på kvinnligt skrivande och blev en symbol för den andra vågens feminism – även om Lessing själv var skeptisk till att bli ikon.

Men hon stannade inte där. På 1970-talet överraskade hon litteraturvärlden genom att gå över till science fiction-liknande romaner, som Canopus in Argos-serien – filosofiska, kosmiska berättelser om evolution, civilisation och medvetande. Kritikerna var förvirrade, men Lessing fortsatte: hon skrev inte för att behaga, utan för att utforska.

När hon 2007 fick Nobelpriset kallades hon ”den kvinnliga erfarenhetens epiker”, men hennes röst var större än så. Hon skrev om människans erfarenhet – vår ensamhet, vår längtan, våra illusioner och vår potential. Hennes böcker är intellektuella äventyr, lika mycket idédebatt som skönlitteratur.

Doris Lessing var en tänkande rebell, en som visade att litteratur inte måste vara bekväm. Den måste vara sann.